Häxan surtant!

Å herregud jag upplevde en sak igår som kommer allt oftare nu. Det kanske beror på att man börjar att lämna tonåren bakom sig och startar ett nytt vuxet liv, jag vet inte? Men i alla fall så var jag med om en sak som fick mig både att känna mig gammal, krängt, förbannat och fundersam. Ja en hel del känslor jag hann med inom loppet av någon minut eller så. Men såhär var det i alla fall: 
 
Jag hade precis slutat skolan och gick över bron som går till parkeringsplatsen där jag hade min bil parkerad. När jag kommer över bron så delar sig vägen i tre. Den gångvägen till vänster går mot fotbollsplanerna, den rakt fram går mot parkeringsplatsen och den åt höger går längst med mot stan. Framför mig så står det ett gäng på 10 13-åringar som står och "håller på" som de brukar och jag fattar ju på en gång att de inte kommer att flytta sig för mig som tvingas att tränga mig mitt emellan dem för att slippa hoppa ut i det blöta gräset som omringar gångvägen. Då öppnar den minsta killen av dem alla (mörkhyad, och nej jag är inte rasist på något sätt men..) munnen och säger lite spydigt "eej, går du här elleh?" och jag svarar bara med ett kort "ja" medans jag fortsätter att sicksacka mellan dem. När jag äntligen tagit mig förbi och hunnit iväg kanske 5 meter så öppnar samma lilla skitunge munnen igen och säger, och det är här jag nästan är påväg att gå ifrån alla mina principer om att vara en mer vuxen och mogen människa. Han säger " ööh döh, har du string på dig elleh?"
ALLTSÅ VA!? 
Jag blir så paff att jag stannar upp för någon sekund men sen fortsätter jag att gå och jag hör mer avlägset nu hur de skrattar och samma kille fortfarande ropar efter mig, men jag kan inte längre höra vad han säger, som tur kanske var. Innerst inne i mig så ville jag bara springa tillbaka till den där grabben, ge honom en smäll så att han for i backen! Så säger man bara inte! Nog för att han var 13 år och säkerligen var den "coola" i gänget, eller den som ville vara det, men vad fasen, någonstans måste man dra en gräns! 
Vid det här laget var jag nästan framme vid bilen igen men mer irriterad eller krängt jag kännt mig på länge. Vem tror den där lilla skiten att han är som tror att det är okej att säga så till en kvinna. Och där börjar ju min analytiska förmåga att komma fram. Jag börjar fundera på hur han har det hemma, om han har äldre bröder som han lär sig av och kan inte låta bli att känna lite sympati för den här lilla skitungen som han faktiskt är. Det är ju bara för tragiskt vilken förvriden syn han har på kvinnor och vad som är okej eller inte. 
Vad jobbigt det är när man går i skolan för att lära sig analysera händelser eller fall och så gör man de automatiskt när man är ute i samhället. Jag analyserar varje liten händelse som jag kan göra och så ofta som det bara går så går jag igenom det om och om igen i mitt huvud, jag kan inte sluta! Till och med idag när jag var till läkaren så analyserade jag hela besöket där. Vi läser just nu också i etiken att man ska arbeta efter ett etiskt förhållningssätt gentemot patienter och hålla sig till etiska regler. Och som idag när jag var till läkaren så funderade jag på allt som hon gjorde. Hur hon tog emot mig, hur hon välkomnade mig in i rummet, var hon placerade mig och var hon placerade sig själv, vilken stämning hon gav mig när hon pratade med mig, hur hon lysstade och hur hon svarade när jag talade. Hennes sätt att se på saker och ting som jag berättade och hur hon fick mig att känna om mig själv. Ja jag säger bara såhär, att skulle jag sätta ett betyg från 1-5 så skulle hon få en solklar 5a! Jag tror faktiskt inte att jag varit till en läkare som fått mig att må så bra och känna så bra om mig själv som hon fick mig att göra. Hon gav mig utrymme att förklara saker på mitt sätt och gav en positiv respons på detta. Mycket Mycket bra verkligen. Det är så som alla inom hälso- och sjukvården borde vara, det skulle verkligen göra allt så mycket bättre! Detta är en klar förebild för mig. 
Nej nu har jag babblat på allt för länge om analyser, etiska förhållningssätt och om uppkäftiga snorungar. Nu ska jag gå och lägga mig för att vara pigg och kry inför morgondagen. Puss och kram på er alla som orkat ta er igeonom mitt inlägg! 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: