No pain, No gain
Undra varför det är så att de är på kvällen som hjärnan börjar jobba. Hur mycket man försöker under dagen så vill den inte jobba, men när man kommer hem och lägger sig i sängen, då jäklar så sätter den igång. Den här gången så tänker jag på hur mitt liv ser ut.
Jag köpte en bok en gång som hette "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra", och de är just den frågan som jag funderar på ikväll. Inte för att jag mår så speciellt dåligt, det har varit mycket värre. Men med läxor jag fått under tidens gång så har jag lärt mig att se saker på ett annorlunda sätt, men ibland faller man tillbaka en aning och funderar ett steg för mycket.
Jag har ett så bra liv egentligen. En underbar pojkvän som vill dela sitt liv med mig, en stor och fin lägenhet i ett bra område, en bra bil och ett jobb att gå till varje dag, dock inte den bästa lönen men det är så mycket mer som kompenserar upp det man saknar. Jag har gått igenom mycket under det här året som gått. För ett år sedan så planerade jag och Niklas inför vår lilla älskade Baloos ankomst, jag läste naturvetenskap B för att komma in på skolan, vi bytte till en större lägenhet, vi på jobbet fixade så att vi blev årets företagare 2012, och sen blev det mycket inför att förbereda Baloo som vi ville skulle bli pappa. Men med den oturen vi också hade under det senaste året, vi nådde verkligen botten med ekonomin och som pricken över iet så förlorade vi vår älskade. Men som man brukar säga så inget ont som inte har någonting gott med sig, och de är en sak som jag måste erkänna, jag känner mig starkare idag än jag någonsin känt mig förut.
Vad är det då som saknas? Jag känner det som ett tomrum i mitt hjärta.. Det är vad mina tankar går till mest. Varför kan jag inte bara vara nöjd med hur det är och bara leva dag för dag. Jag har alltid haft bråttom med att "bli vuxen" och nu känner jag att jag bara står och stampar igen. Samma känsla som jag hade för något år sedan. Någonting måste hända, men vad?
Nu ska jag ju börja läsa till sjuksköterska, kanske det kan få mig på andra tankar. Det återstår att se.
Ja herregud, lugna ner dig har jag bara lust att säga till mig själv, mer än vad jag redan gör.
Jag köpte en bok en gång som hette "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra", och de är just den frågan som jag funderar på ikväll. Inte för att jag mår så speciellt dåligt, det har varit mycket värre. Men med läxor jag fått under tidens gång så har jag lärt mig att se saker på ett annorlunda sätt, men ibland faller man tillbaka en aning och funderar ett steg för mycket.
Jag har ett så bra liv egentligen. En underbar pojkvän som vill dela sitt liv med mig, en stor och fin lägenhet i ett bra område, en bra bil och ett jobb att gå till varje dag, dock inte den bästa lönen men det är så mycket mer som kompenserar upp det man saknar. Jag har gått igenom mycket under det här året som gått. För ett år sedan så planerade jag och Niklas inför vår lilla älskade Baloos ankomst, jag läste naturvetenskap B för att komma in på skolan, vi bytte till en större lägenhet, vi på jobbet fixade så att vi blev årets företagare 2012, och sen blev det mycket inför att förbereda Baloo som vi ville skulle bli pappa. Men med den oturen vi också hade under det senaste året, vi nådde verkligen botten med ekonomin och som pricken över iet så förlorade vi vår älskade. Men som man brukar säga så inget ont som inte har någonting gott med sig, och de är en sak som jag måste erkänna, jag känner mig starkare idag än jag någonsin känt mig förut.
Vad är det då som saknas? Jag känner det som ett tomrum i mitt hjärta.. Det är vad mina tankar går till mest. Varför kan jag inte bara vara nöjd med hur det är och bara leva dag för dag. Jag har alltid haft bråttom med att "bli vuxen" och nu känner jag att jag bara står och stampar igen. Samma känsla som jag hade för något år sedan. Någonting måste hända, men vad?
Nu ska jag ju börja läsa till sjuksköterska, kanske det kan få mig på andra tankar. Det återstår att se.
Ja herregud, lugna ner dig har jag bara lust att säga till mig själv, mer än vad jag redan gör.
