You opened my eyes and made me belive
Precis hemkommen från skolan och sitter i min soffa. De senaste dagarna har mitt känsloliv verkligen fått åka berg-och-dalbana. Jag har fått känna alla känslor man kan känna och då kan ni ju tänka själv hur otroligt utmattad jag är. Vi kan starta från och med i torsdags, då fick jag reda på tentan och det gick väl som jag hade förväntat mig men hade ändå hoppats någonstans i min lilla hjärna att det möjligen hade gått vägen, men icke!
I fredags så gjorde vi en hemtena som gick bättre än förväntat, jag kände mig pedagogisk och smart för en gång skull, samtidigt som jag gång på gång fick hjärtat i halsgropen av en helt annan anledning.
I lördags var det dags för den efterlängtade Halloween festen på Kåren. Peppad till tusen gick jag över till Agnes där förfesten skulle vara och det var en väldigt lyckad "för"kväll, och sen var det dags för att dra sig in mot stan. Resten av kvällen så levde vi som att det inte fanns någon morgondag och det slutade med hjärtat i halsgropen men på ett positivt sätt.
Söndags morgonen kom och jag vaknade upp med en suck, kände väl mig mindre kaxig och gjorde allt för att hålla mig själv på plats. Träffade Agnes och co. för en pizzalunch och dagens avslutades med ett mindre vaket försök till plugg med Linda.
Måndag. Ja, kan väl säga så mycket som att jag var utvilad efter att ha sovit i stort sätt hela söndagen och hela natten till då. Träffade min grupp för att avsluta ett grupparbete och då och då gjorde sig hjärtat påminnt igen. Men de klarade jag med en klackspark, skämt och sido.
Igår, tisdag, så gick tankarna till så mycket annat än skolarbete, men som den kämpe man är så gjorde jag det bästa av situationen och kom väl ifrån skolan ett par timmar senare än beräknat. Där i mitten någon stans så hade jag tillfällen då jag rodnade som en idiot och kunde inte riktigt hålla ihop mig själv, men sånt är ju bara härligt, eller? Haha vilken jävla situation man satt sig själv i alltså.
Nu till idag. Vi hade vår redovisning av en poster vi arbetat med ganska flitigt under en tid och under redovisningen gick jag från att se små moln framför mig till att se rött och för ett tag ge upp hoppet om mig själv. Trodde att detta skulle gå åt helsike, men vi klarade oss ur det med ett godkänt så jag borde väl vara nöjd. Senare vid lunchtid så var jag allt annat än närvarande i skolan, tänkte både hit och dit, plus att under ett tillfälle var jag lika lycklig som ett barn på julafton. Ett kort tag senare efter att ha levt i min lilla bubbla som jag skapat så fick jag känna alla känslor på en och samma gång. Okej, det är väl bara att acceptera och bättre att det hände nu och inte senare. Haha ja vad ska man säga, man kommer längre om man är ärlig, men skäms lite över mig själv. Aja, ingen idé att grubbla mer om det. Livet går vidare! Kan tycka att det är jäkligt synd bara.
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att plugga med Linda. Livet på en liten jä**a pinne, PUSS!
I fredags så gjorde vi en hemtena som gick bättre än förväntat, jag kände mig pedagogisk och smart för en gång skull, samtidigt som jag gång på gång fick hjärtat i halsgropen av en helt annan anledning.
I lördags var det dags för den efterlängtade Halloween festen på Kåren. Peppad till tusen gick jag över till Agnes där förfesten skulle vara och det var en väldigt lyckad "för"kväll, och sen var det dags för att dra sig in mot stan. Resten av kvällen så levde vi som att det inte fanns någon morgondag och det slutade med hjärtat i halsgropen men på ett positivt sätt.
Söndags morgonen kom och jag vaknade upp med en suck, kände väl mig mindre kaxig och gjorde allt för att hålla mig själv på plats. Träffade Agnes och co. för en pizzalunch och dagens avslutades med ett mindre vaket försök till plugg med Linda.
Måndag. Ja, kan väl säga så mycket som att jag var utvilad efter att ha sovit i stort sätt hela söndagen och hela natten till då. Träffade min grupp för att avsluta ett grupparbete och då och då gjorde sig hjärtat påminnt igen. Men de klarade jag med en klackspark, skämt och sido.
Igår, tisdag, så gick tankarna till så mycket annat än skolarbete, men som den kämpe man är så gjorde jag det bästa av situationen och kom väl ifrån skolan ett par timmar senare än beräknat. Där i mitten någon stans så hade jag tillfällen då jag rodnade som en idiot och kunde inte riktigt hålla ihop mig själv, men sånt är ju bara härligt, eller? Haha vilken jävla situation man satt sig själv i alltså.
Nu till idag. Vi hade vår redovisning av en poster vi arbetat med ganska flitigt under en tid och under redovisningen gick jag från att se små moln framför mig till att se rött och för ett tag ge upp hoppet om mig själv. Trodde att detta skulle gå åt helsike, men vi klarade oss ur det med ett godkänt så jag borde väl vara nöjd. Senare vid lunchtid så var jag allt annat än närvarande i skolan, tänkte både hit och dit, plus att under ett tillfälle var jag lika lycklig som ett barn på julafton. Ett kort tag senare efter att ha levt i min lilla bubbla som jag skapat så fick jag känna alla känslor på en och samma gång. Okej, det är väl bara att acceptera och bättre att det hände nu och inte senare. Haha ja vad ska man säga, man kommer längre om man är ärlig, men skäms lite över mig själv. Aja, ingen idé att grubbla mer om det. Livet går vidare! Kan tycka att det är jäkligt synd bara.
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att plugga med Linda. Livet på en liten jä**a pinne, PUSS!
