Tiden läker alla sår. Verkligen? När?

Idag är det en sån där dag då jag varken vet ut eller in. Vill stänga av och bara glömma men de är svårt.. De säger att tiden läker alla sår, mina har rivits upp gång på gång. Ett ärr är vad jag kommer att få leva med för resten av mitt liv. Samtidigt som jag kan ha stunder, som nu, då jag bara vill spola tillbaka tiden och göra allt annorlunda från början, kan jag ha stunder då jag har siktet inriktat framåt och vidare.
Det jag skulle behöva är någon som kan putta mig i rätt riktning när det blir såhär, men då är jag tjurig och vill vara ensam. Idag är jag ensam och tankarna bara snurrar. Försöker sysselsätta mig själv ständigt för att slippa tänka men igår var det första natten sen den dagen de var riktigt jobbigt att sova ensam. Kände inget annat än ensamhet och misslyckande. Ja, jag vet vad alla tänker nu, "du är inte misslyckad!", men grejen är den att när allt känns så bra och man är redo att ta ett steg till då skiter det sig och så hamnar man ändå ensam i sängen och funderar på vad man kunde ha gjort annorlunda. Jag vet inte. Men det är såhär jag känner precis just nu. Inget att göra åt de, bara att leva vidare och försöka göra det bästa av situationen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: