Kanske ser glad ut, men är helt förstörd inombords.
Just nu känner jag bara för att ge upp. Lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet tills att allt är över. Det gör ont, otroligt ont och besviken är bara förnamnet. Känner mig så nertrampad och självförtroendet ska vi inte prata om.
Jag ville så gärna men det räckte inte hela vägen, så resterande kommer bli ett helsike att komma ikapp med, om jag någonsin kommer det.
Jag vet att jag låter väldigt negativ just nu och egentligen borde jag inte skriva om det här heller, men vet faktiskt inte vart annars jag ska ta vägen med min frustration. Grattis till er andra!
Vill understryka att jag absolut inte tycker synd om mig själv, är arg, ledsen och besviken. Ställer mig frågan om och om igen, borde jag fortsätta? Jag vill, men kan jag? klarar jag av det här?
Just nu hjälper inga stöttade ord om att jag är så duktig, flitig och att det inte är hela världen. För mig är det hela världen, finns inget som är viktigare för mig just nu och så faller jag på målsnöret. Jag känner mig inte duktig, skiter totalt i hur mycket arbete jag lagt ner på detta, klarar det i alla fall inte. Hur ska man orka ge 120 % när man redan pumpat sig själv på 110.. jag vet inte om jag pallar mer. Den energin som krävs är obeskrivlig och jag tror inte att många förstår hur jobbigt det faktiskt är. Väldigt lätt att säga "men ge dig nu och se positivt istället", skit på er. Jag har ju inget liv kvar. Det ända jag gör är sover, pluggar och äter. Hoppas verkligen att det är värt de i slutändan. Punkt.
Jag ville så gärna men det räckte inte hela vägen, så resterande kommer bli ett helsike att komma ikapp med, om jag någonsin kommer det.
Jag vet att jag låter väldigt negativ just nu och egentligen borde jag inte skriva om det här heller, men vet faktiskt inte vart annars jag ska ta vägen med min frustration. Grattis till er andra!
Vill understryka att jag absolut inte tycker synd om mig själv, är arg, ledsen och besviken. Ställer mig frågan om och om igen, borde jag fortsätta? Jag vill, men kan jag? klarar jag av det här?
Just nu hjälper inga stöttade ord om att jag är så duktig, flitig och att det inte är hela världen. För mig är det hela världen, finns inget som är viktigare för mig just nu och så faller jag på målsnöret. Jag känner mig inte duktig, skiter totalt i hur mycket arbete jag lagt ner på detta, klarar det i alla fall inte. Hur ska man orka ge 120 % när man redan pumpat sig själv på 110.. jag vet inte om jag pallar mer. Den energin som krävs är obeskrivlig och jag tror inte att många förstår hur jobbigt det faktiskt är. Väldigt lätt att säga "men ge dig nu och se positivt istället", skit på er. Jag har ju inget liv kvar. Det ända jag gör är sover, pluggar och äter. Hoppas verkligen att det är värt de i slutändan. Punkt.
