Fösta mötet med döden
Nu var det ett tag sedan vi hördes av och det har hänt en hel del!
Jag har påbörjat min praktik och kommit igenom 2,5 veckor av 4 och hunnit med så otroligt mycket samt lärt känna en helt ny sida av mig. Jag är på Haga Lid i Timrå och trivs som fisken i vattnet!
Min första vecka (Vecka 15) var jag inne på en avdelning för att lära mig omvårdnadsarbetet från grunden i och med att jag inte har någon tidigare erfarenhet. Detta var väldigt nytt för mig att jobba så nära andra människor, men efter bara några dagar så kände jag mig mer hemma än jag känt någon annan stans där jag jobbat. Själva arbetet för mig är mitt i prick vad jag vill göra och jag uppnådde mitt mål, att hjälpa andra människor till ett bättre mående. Under den veckan så fick jag känna på både kärlek och förtvivlan, och den energin man får av de boende är helt otrolig! Har aldrig kunnat tänka mig att man kan känna så för någon som man precis träffat.
Min andra vecka fick jag vara med sjuksköterskorna och se var deras jobb innebar. Injektioner, läkemedelsdelning, katetersättning och såromläggning gick från en total osäkerhet till någonting som jag endå känner mig bekväm med. Man kan ju aldrig undkomma känslan av att man känner sig en aning i vägen hela tiden eller att det känns som att man saktar ner arbetet, men det har jag fått höra är en normal känsla så får försöka lita på det. Jag fick även göra min kliniska examination som jag varit så nervös inför! Klarade det galant och det kändes också väldigt bra.
Denna vecka har varit väldigt tuff för mig. Jag fick själv välja om jag ville jobba annandag påsk (måndag v 17) vilket jag gjorde, och det är jag glad över på ett sätt. Det var nämligen så att när dagen började gå mot sitt slut och klockan slog två så ringer personalen från den avdelningen som jag vart på min första vecka och berättar att de har en dam där som behövde slemlösane i form av en injektion. Sagt och gjort så gjorde jag och min handledare i ordning sprutan och gick dit, jag gav injektionen och så gick vi där ifrån. 40 minuter senare ringer personalen igen och säger att den boende fortfarande är väldigt rosslig och att injektionen inte hjälpt. Vi ringde då till läkaren och blev ordinerade vätskedrivande i.m inj. vilket vi gick dit och gav. Sen åter till datorn för att fortsätta dokumentera. 15 minuter senare ringer åter igen personalen och säger att den boende har avlidit, och mitt hjärta stannade. Jag hade nämligen kommit den här boende väldigt nära i och med omvårdnadsarbetet och personen hade fått en egen liten speciell plats i mitt hjärta. Vi blev tillsagda att vi skulle komma in och konstatera dödsfallet, jag visste ärligt tarlat inte om jag skulle klara det i och med att jag aldrig sätt en död människa förut och tårarna började sakta rulla ned för mina kinder. Tillslut bestämde jag mig att jag skulle gå in och se hur det hela med efteromvårdnaden gick till. Mednedgråtet ansikte gick jag in till rummet där den boende låg. Personalen var där och var lika ledsen som jag, vilket gjorde det hela lite lättare att hantera. Allt var så stillsamt och fint, blev på något konstigt sätt farcinerad av det jag fick se. Tanken slog mig hur liten marginal det är mellan liv och död.
Min dag slutade där efter då jag kände att jag behövde gå hem och fundera över vad jag just vart med om, och kom tillslut fram till att vi gjorde allt vi kunde för att den boende skulle få en så lugn död som möjligt samt att det var bäst för dennes skull.
Tisdagen kom och gick, inte mer med det. Idag så fick jag vara med distriktsköterskorna inom hemsjukvården vilket var väldigt lärorikt att se. Även denna dag fick jag vara med om ett dödsfall. Jag kom precis till ett boende vi hade ett ärende till och steg in i det rum där en boende vårdades palliativt. Vårdtagaren låg då i sin säng och tog sina sista andetag, sen rann livet ur. Denna gången gick det bättre i och med att jag inte hade någon relation till den här människan, fick även se hur iordningställandet av kroppen gick till. Snacka om att jag är trött i mitt huvud nu! Bara två dagar kvar innan helg och nästa vecka (sista praktikveckan) jobbar jag bara 2 dagar eftersom att skolan tar upp en del tid.
Det var allt jag hinner med att berätta ikväll, nu måste jag gå och sova! Godnatt
