Petra Nordin

Hallo!

Hur är det med er?

Mig är det ganska bra med faktiskt, iaf nu när Niklas kommit hem igen från att ha varit på ett event i Stockholm. Igår var det en väldigt jobbig jag för mig, många känslor som snurrade runt. Jag har fått reda på både otroligt roliga saker som jag känner mig helt lyrisk över, samtidigt som jag brottades med besvikelse, ledsamhet och obehag i kroppen.
Jag tyckte att allt började som en vanlig morgon förutom att jag var tvungen att köra Niklas till tåget klockan 7 på morgonen. När jag kom hem så klädde jag på mig för att ta en promenad till soluppgången, helt underbart!
Sen mitt på dagen så åkte jag in till stan för att träffa Angelica som jag typ inte sätt på 100 år eftersom jag pluggar 24/7 och hon har det hon gör, men det var otroligt mysigt iaf och jag kände att det värmde i mitt hjärta att träffa henne!
När jag sedan åkte hem över efter att ha handlat lite godsaker och sådär så kände jag mig allt mer orolig i kroppen, och de slog mig när jag kom hem hur tomt allt kändes. Har inte känt så på väldigt länge och känslan var väldigt ovälkommen.
I alla fall så försökte jag göra det bästa av situationen så jag gjorde god mat och satt mig i soffan med tända ljus runt om kring mig och kollade på film. När klockan började närma sig 8 tiden på kvällen så hade jag redan sätt ca 4 filmer och var allmänt trött på att bara ligga på soffan, och dessutom var jag sjukt trött efter att knappt ha sovit något natten innan.Jag bestämde mig för att göra mig i ordning för sängen och sen slog jag på en barnfilm som jag tänkte att jag skulle somna till. 10 minuter in i filmen så hör jag ett högt krasch någonstans i lägenheten och jag flyger upp vettskrämd!! Jag vågar inte röra mig längre än till lampknappen i vardagsrummet så jag tänder den lampan och tar sedan flykt ut på uteplatsen där jag hukar mig ner och gömmer mig. Som tur var så hade jag med mig min telefon och ringde utan att tänka till Jennifer och bad henne komma och "rädda" mig. Vid det här laget var jag så rädd att tårarna rann och kroppen skakade.. + att jag är expert på att jaga upp mig mer än vad det behövs.Jennifer kommer efter bara 5 minuter springandes och omfamnar mig samtidigt som hon frågar vad som hänt, och jag är övertygad om att det är någon i lägenheten. Jag mitt dumma nöt tänker ju inte på att jag kanske skulle ha ringt polisen heller... Men i alla fall så tar jag med mig Jennifer in och vi kollar tillsammans runt i alla rum om nått har ramlat eller så men vi hittar ingenting. Hon sitter kvar hos mig till kanske halv 12 och vi pratar om allt och ingenting, genast känner jag mig mycket lugnare. Hon går hem och jag bestämmer mig för att det är dags för sängen. Den natten sov jag med alla lampor tända i mitt sovrum och en film som spelade högt på datorn bredvid mig och så somnar jag tillslut.
I morse när jag vaknade var det soligt och fint utomhus. Jag går in till köket och tar mig sömnigt ett glas vatten och kollar ut genom köksfönstret, och då ser jag det! Den yttersta glasrutan är krossad och det ligger massor med glas mellan fönsterskivorna. Det förklarar saken vad det var som lät. Det var väl nå jäkla skitungar som inte hade nått bättre för sig än att skrämma livet ur en mörkrädd ensam tjej.. Typ alla fönsterrutor på skolan bara 50 meter bort hade också blivit sönderslagna inatt tydligen. Vi har haft ganska mycket problem med busplingningar, sparkar på dörrarna och krossade rutor nu under hösten och ärligt talat så är jag fruktansvärt less på det!
Vi har i alla fall polisanmält händelsen och pratat med Niklas mamma som jobbar på Timråbo, så nu får vi vänta på ett nytt fönster.. tröttsamt!
Nu är Niklas i alla fall hemma vilket jag tycker är mycket skönt! Blir så lugn av att ha honom nära mig. Så nu är allt bra igen!
Snart börjar en ny vecka med nya utmaningar, ser fram emot bio med brudarna + pojkvänner på torsdag, nya Hunger games kommer ut då och det ska bli så gryyyyyymt att de den :D Puss och hej!