People cry, not because they´re weak. It´s because they´ve been strong for too long.
Jag har kommit underfunn med att det är en del saker som jag måste ta itu med som jag går och tänker på varje dag. För det första så känner jag mig i nuläget väldigt utanför.. Jag vet inte vad jag ska göra för att få tiden att gå ihop för att det ska bli så bra som möjligt? Jag vill så gärna vara på god fot med alla men i det här läget har jag inte lyckats, vad har jag gjort för fel?
Det gör ont i mig att just i denna stund blir jag straffad för någonting som jag ville göra bra. Jag skulle stanna utanför men tillslut blev allt så nära och jag ramlade in. Ska jag straffas för det då? Det går inte en enda dag utan att jag tänker på vad jag kunde gjort annorlunda, och inte bara nu utan för länge sedan.. Skulle jag stå helt utanför så skulle jag behöva isolera mig från omvärlden och inte vara nära någon som fick såren att rivas upp. Nä jag känner mig otroligt splittrad och sårad på många plan och önskar bara att allt vore över. Jag är ledsen om jag gjort någonting för att förtjäna detta men ärligt tarlat så vet jag inte vad jag ber om ursäkt för, jag är bara så otroligt ledsen i hjärtat.
Jag går också igenom en hel del förändringar just nu, både socialt och familjemässigt. Jag har precis gått från att jobba arslet av mig till att plugga 110 % på universitet. Jag har träffat nya vänner som jag vet kommer förbli vänner för livet och jag vill ge dem tid att lära känna mig. Samtidigt som jag brottas dagligen med mitt privata liv och med mig själv, det måste bli en balans snart annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!
Det var allt.
