Petra Nordin

Idag är det 4e advent, julen står för dörren och det är 11dagar (idag inräknat) kvar av år 2014. Tänkte ta tillfället i akt att summera detta fantastiskt händelserika år med en kortare sammanfattning. Ibland kan det vara bra för en själv också då det kan kännas som att man inte hunnit med någonting alls. 

December 2013
För precis ett år sedan klädde jag min och Niklas gran i vår lägenhet. Alla paket var inslagna och min jul skulle komma att bli helt perfekt så som jag slitit. Vi hade det lite knackit just då med ekonomin så jag ägnade mycket tid till att göra hemmagjorda julklappar till min och Niklas familj i form av godis, bullar och marmelad. 
Dagen innan julafton var det uppesittarkväll med bingolotto som gällde och vi var väldigt optimistiska om att vinna storvinsten så vi kunde leva gott efter de, men icke, vi vann ingenting, eller om jag inte mins fel så vann Niklas 100 kronor eller liknande. 

Julafton firades tillsammans med min familj och dagen efter julafton gick jag ut med Clara och Jennifer. 

När det var dags för nyårsafton så hade jag kokat ihop en helkväll tillsammans med underbara vänner hemma hos oss. Det var planerat för 3-rätters och kvällen kunde inte ha blivit mer lyckad än den var då. 

 

Januari 2014
Åter tillbaka i skolan efter en lite lugnare jul och det var dags för omtenta på Anatomi och fysiologi. Jag hade gett mig sjutton på att jag skulle klara allt så satt dag ut och dag in för att plugga. 
Detta var också en tid då jag och Niklas umgicks mycket med Laura och Fredrik. Vi hittade på massor av saker så som spelkvällar och mysiga middagar. En kväll kommer jag speciellt ihåg då vi spelade Alias, och som en tävlingsdjävul man är så slutade allt med att jag gick ut och satte mig på uteplatsen och Laura gick in i köket. Vi pratade inte med varandra på några minuter just för att vi var så sura för att vi förlorade mot Niklas och Fredrik och att de var så otroligt dåliga vinnare och verkligen visade hur glada de var över att ha slagit oss, haha rätt komiskt när man tänker på det i efterhand. 
Detta var också en tid då jag blev allt bättre kompis med Agens, min lilla ögonsten, och vi spenderade mer och mer tid tillsammans. 

 

Februari 2014
Termin 1 var avslutad och det var dags att inleda termin 2 av utbildningen. Detta var en tid då tempot höjdes en aning och utbildningen handlade mycket om rapportskrivning och vetenskapliga texter och artiklar. Vi alla började som smått att känna oss ganska tagna av skolan och längtan efter att få gå ut på praktik var enorm. 
Februari var också en månad då mycket kändes som att saker och ting föll på plats, jag klarade anatomin med bra betyg och en enorm tyngd lyftes från mina axlar. Men vill också berätta att denna månad var den månaden då jag började lära mig mycket om mig själv. Jag började mogna som person och mycket förändrades i mitt sätt att se på saker och ting. 
Efter att ha levt och i stort sätt sett ut på samma vis under många år tyckte jag att det var dags för en förändring. Jag valde att klippa av mig håret, vilket jag aldrig någonsin kommer att ångra. Jag har en tatuering som det står "mod" i och som också är ett utav nyckelorden i vad mitt stjärntecken innebär. Den här månaden och för kommande tid av året var det någonting som fanns i mitt bakhuvud dygnet runt, man måste våga för att utvecklas. 

 

Mars månad kom och det hade börjat bli varmare ute och våren var definitivt påväg. Efter en lång vinter började äntligen vägarna att bli bara och jag såg min chans att börja jogga utomhus igen, känslan var obeskrivlig och det gick som rysningar genom hela kroppen, älskar verkligen att springa. De 60 minuterna som de tog att få vara ute och springa tills benen inte bar en längre var den optimala tiden att få koppla bort tankarna och bara vara. Mitt motto var då "I run for fun", vilket var precis vad jag gjorde. 
Denna termin av utbildningen handlade inte bara om rapportskrivning, vi hade många praktiska övningar också så som HLR, katetersättning, injektion och venprovtagning. 

April 2014
Det här var en månad som det hände väldigt mycket i mitt liv. Mitt och Niklas förhållande hade börjat gå lite knackigt och jag tillbringade allt mer tid i skolan, ute i löparspåret eller med mina vänner. 

Jag hade också sen en tid tillbaka haft besvär med en fruktansvärd smärta i magen och försökt fått hjälp till och från av vårdcentralen utan resultat. Trots detta följde jag med mamma och Mathias till Klövsjö för en avkopplande helg. Väl där så hade jag så ont i magen att jag knappt kunde röra mig emellanåt och fick även feber. Vi tänkte väl inte mer på de utan fortsatte att leva gott. Helgen där uppe var väldigt känsloladdad, tänker inte gå in på vad. När vi väl kom hem så hade mitt magont inte gått över en så jag och mamma bestämde oss för att åka upp på akuten för att få det undersökt då jag en tredje gång ringt till vårdcentralen för hjälp men åter igen fått en tid 2 veckor senare, så länge kunde jag inte vänta.
Väl på akuten genomgick jag ett antal undersökningar och fick tillslyt reda på att min värk berodde på en brusten blindtarm som sedan orsakat en infektionsbubbla i buken. Mot detta fick jag antibiotika och efter ett par veckor mådde jag som vanligt igen.

Detta var även tiden för vår första praktik inom äldreomsorgen. Jag älskade varje minut av det, jag växte som person och mitt självförtroende vart allt starkare efter all beröm jag fick.

Avslutningen av den här månaden hade jag väl önskat kunde vart bättre. Jag och Niklas avbröt vårat förhållande och valde att gå skilda vägar, vilket ledde till en otroligt stor kris i mitt liv. Jag mådde jättedåligt, gick ner 10 kg i vikt och det kändes verkligen som att livet var över. All min tilltro och förväntningar på framtiden forserades inom loppet av några dagar. Jag flyttade därefter hem till mamma för att få läka.

 

Jag försökte att sysselsätta mig med allt jag någonsin kunde under den tid som var kvar av skolan. Angelica var under den här tiden höggravid och jag, tillsammans med hennes kompisar, annordnade en baby-shower. 
Det var sista månaden i skolan och ägnade mycket tid till att avsluta det sista samt att jobba på mitt egna mående. Jag var mycket ute i skogen med Challen och såklart joggade jag en hel del. 
Mathias äldsta son konfirmerades och det började dra ihop sig inför sommarjobb. 

 

Juni 2014
Sommaren var här och mitt glada humör hade sakta men säkert börja kommit tillbaka. Jag tillbringade mycket tid tillsammans med mina vänner, främst Agnes och Jennifer som varit mina två stöttepelare genom allt. Vi hittade på saker som mysiga middagar, utgångar och annat kul. 
Jag hade en tid sökt egen lägenhet i samma område som Agnes och co. och hade tillslut fått hämta ut nycklarna. flyttstöket var än en gång ett faktum och i slutet av juni flyttade jag in till min allra första egna lägenhet. Känslan att vara helt själv var såklart blandad, och jag slets mellan förtvivlan över hur mitt liv blev och lyckan över att äntligen få bo i stan och själv få bestämma över allt i min vardag. 

 

Mycket tid gick åt till sommarjobb och jag jobbade nästan varje dag. Jag älskade min arbetsplats och blev starkt knuten till samtliga boende vilket resulterade i tårar av kärlek min sista dag. 

Redan innan sommaren hade startat hade jag bestämt mig för att detta skulle bli den bästa sommaren i mitt liv och jag gjorde verkligen allt för att ta till vara på varje liten minut. Jag hade så otroligt roligt och mycket tok blev det också. Hade min efterlängtade inflyttningsfest med USA tema som blev en succé, alla fick chansen att vara en karaktär för en kväll och både mat, tilltugg och dryck gick i sann USA-highschool-anda. 
Sommaren avslutades med att jag, Jennifer och Agnes drog till Napa för att krama ur det sista ur vad sommaren hade att erbjuda och bara släppa lös, vilket vi verkligen gjorde. Ångrar inte en dag att vi åkte dit och detta gjorde att vi blev så otroligt nära som vänner.

När vi kom hem igen var det dags för insparken och det var ett heltidsjobb i sig. Jag var phösare och hade otroligt roligt samt lärde känna allt fler härliga människor. Vi hade aktiviteter från dag till sent in på natten så som bådtävling, ölympiska spel, vindrännboll, capstävling och allt sammans avslutades med en finsittning. I kombination med detta påbörjade vi vår absolut största utmaning i vår utbildning, medicinsk vetenskap. Detta var allt annat än lätt men vi gjorde allt för att inte tappa tempot. 

Den här månaden kände jag att det var dags för ytterligare en föränding, jag klippte av mig håret igen och den här gången kortare än jag någonsin klippt mig vilket blev det absolut bästa jag gjort i utseendeväg. 

 

Det här var två månader i mitt liv som var de absolut jobbigaste. Jag mådde inte så bra psykiskt och började tappa hoppet om mig själv. Jag pluggade konstant på veckorna och festade på helgerna, allt för att slippa tänka på allt som var jobbigt och psykiskt jobbigt att ta tag i. Detta är väl inte direkt någonting jag är jätte stolt över men vad ska man göra då ensamheten är bland det jobbigaste under sådana situationer. Kan endå se tillbaka på dessa tider med ett leende på mina läppar, för de innehöll mycket roligt också så som Halloweenfirandet och alla andra oförglömliga helger med en massa roliga utgångar. 
En speciell sak som jag förknippar med den här hösten är att jag började allt mer se mina svårigheter med att läsa och förstå texter. Efter ett flertal samtal till mamma med förtvivlan i rösten bestämde vi att det fick vara nog. Hon följde med mig till studievägledaren på skolan och bad om att jag skulle få hjälp med detta. Jag skickades vidare till en logoped som sammarbetade med mittuniversitetet i Härnösand för att utredas för dyslexi. Detta var väldigt känslosamt för mig att få den diagnosen, även om det legat som en misstanke under många år och att få detta svart på vitt att så var fallet gjorde att jag fick en hel del att tänka på. Tiden framöver gick till att acceptera mig själv som jag var och det är än idag väldigt svårt då jag inte vill vara mer annorlunda än någon annan. För det är så jag känner mig. Även om jag vet att dyslexi absolut inte har någonting med inteligens att göra, utan att man bara har svårt att läsa texter och att det tar längre tid för mig att få det att gå in och stanna där, så fick mitt självförtroende en törn. Och som pricken över i så klarade jag inte den sista delen i Med.vet kursen så den måste jag göra om, men då ska jag tillägga att jag klarade "del 2" av kursen med semiarium och ett skriftligt prov så jag kan endå ge mig en liten lätt klapp på axeln.

 

Åter igen till den månad vi snart ska avsluta. Vi har vart på julmarknad, julhandlat, julpyntat, julbakat och haft lilla julafton. 

Mycket focus har lagts på skolan helt klart och jag har reflekterat mycket över mitt eget handlande i många situationer och har väl idag bestämt mig för att jag måste göra någonting åt det och inte fortsätta i samma spår som den här hösten. Jag har funderat mycket över kommande terminer i skolan och har kommit fram till att det kommar att krävas väldigt mycket av min tid till att faktiskt plugga och göra de sista tre terminerna till någonting jag kan vara stolt över. Vill verkligen poängtera att jag skulle inte kommit såhär långt om det inte vore för allt stöd jag gått från familj och framförallt vänner runt omkring mig. 

Denna jul och kommande tid efter det kommer gå åt att samla ny kraft och fortsätta kämpa på! Med tiden kommer även jag att läka.

Med detta vill jag tacka alla inblandade för ett fantastiskt år med både med- och motgångar, nu satsar vi på att nästkommande år blir minst lika bra om inte bättre. Vi ska bli både smartare, snyggare och tänka mer på oss själva. Låt oss gå igenom livets alla prövningar, bli förälskade, förtvivlade, låt oss skratta åt alla tokigheter vi gör tillsammans, men framförallt låt oss ta hand om varandra, älska varandra och ge varandra den trygghet och värme som vi så väl behöver! 

Massa pussar och kramar från en student med massa kärlek att ge.